Vilken helg det varit!

Well, de sista dagarna över huvudtaget för den delen...

Minns inte riktigt vad jag skrev sist. Men vet iaf att jag varit hos Farmor o farfar nån sväng till. Varit ute med farfar o handlat. (Brandlarmet gick på Coop Jägersro när vi var där, spännande)

Handlat till Kalaset här hemma, handlat Mackes fina presenter osv.

För min Macke blev 14 i torsdags:-) Inte klokt egentligen. Det är på barnen man fattar att man inte e 20 längre;-)

Väckte honom med skönsång på torsdagmorgonen. Fick ett stooort paket på sängen som var från oss och mormor o Roland:-) Såg lite förvånad ut. Ännu mer när han öppnade det och såg att han fått det han önskade sig.En plattskärm till datorn :-) 21,5 tums med HD upplösning:-)Bra början:-)

Han har också varit på konfirmationsläger, mellan fredag o lördag. Det var nog roligare än han räknat med men verkade ta en del på hans krafter...Han försökte köra en pendylare att han blivit kass i magen men den enkla fungerade inte på mamma;-) Gav honom postafen. Det hjälper;-)

Så han åkte. Sa det var ett fint ställe. Han måste lära sig att komma bort lite då o då. Vi var iaf ute under lördagen o handlade, hämtade Macke under brandlarmet, sen in o handlade färdigt*S* Sen hem om svärmor, hämtade hemmagjord Pizza som hon gjort till Macke o hans kompisar som skulle ha film och sova över kväll:-)

De kom runt 18 tiden. Verkade ha skoj. Åt upp all pizza, drack läsk, körde vissa standardgrejer o så. Sen chips o popcorn o 2 filmer. klockan blev mitt i natten.Stefan la sig för han skulle jobba. Jag var uppe ett tag till...Kl 4 fick jag säga åt dem att lägga sig...Då skulle de bara se klart film nr tre som de börjat titta på efter de spelat finans nån timme;-)

Nåja, gick upp runt halv 11 i förmiddags. Fick upp grabbarna som sov i vardagsrummet runt 11. Något möra var de;-) De fick gå ut med Ozzy medan jag fixade frukost. Efter det stack Hampe,sen Jonte. Linus stannade längst. De fick hjälpa till lite med att röja undan. Själv var jag så grymt duktig. Bakade mina efterfrågade vaniljbullar! och muffins. Och chokladkaka:-) Söta svärmor gjorde tårtbotten o jag fyllningen:-)

Längesedan jag orkade baka så :-) Men kändes ok.Lite trött i armarna men inte så farligt! Runt 15 tiden kom sen familjen.

Alla utom brorsan m barn o sambo. Vet ej varför de uteblev men lite synd var det.  Anna B var sjuk så hon stannade hemma, men Dan o töserna kom. Och Micke o Jonna...Och Ronny o Putte o hans töser så klart.

Allmänt trevligt!

Marcus fick då present nummer 2 han önskade sig!! Nästan alla hade lagt ihop till det:-) En ny elgittarr...

En svart läcker gitarr som Paul Stanley från Kiss har designat. Med signerade plektrum, tillhörande väska, rem med nitar på osv. Han har tittat på den mååånga ggr! SÅ han var mer än nöjd nu ;-) kommer kanske nån bild så småningom;.-)

Under kvällen blev det Mc Donalds mat. Och sen gaddade Stefan syrran:-) Han blev inte helt nöjd men det var folk överallt o han var ltie uppskruvad efter allt folk ,men bara syrran är nöjd så. Om inte annat kan man kanske bättra på den lite när den läkt:-)

Nu har alla åkt hem,Stefan lagt sig, Macke o Micky lika så. Skola i morgon. Jag får väl också lägga mig snart. Ska ut med vovven en sväng först bara.

I fredags fick jag brev från sjukhuset. Ska bli opererad den 25e oktober. I min rygg. Steloperation. Låter inte som någon höjdare direkt. Vet inte ens om jag egentligen vill, men vet inte annat vad jag ska göra....har ju testat allt annat....Och man får inte en sådan OP om man inte verkligen anses behöva den. Ännu mindre eftersom man redan blivit opererad en gång innan för liknande...

Inte som en närstående sa att: Hoppas du tycker det är värt att riskera ditt liv bara för att få vara sjukskriven....har ni hört på maken?? Jag som kämpat så för att få rätt vård?

Har även kotaktat patientnämnden ang allt skit som hänt. De ringde upp o frågade vad jag ville att de skulle göra. Jag svarade ärligt att jag vet inte OM ni KAN göra något men ville att de skulle läsa igenom det mm...och det hade de gjort. Hon tyckte själv att en del grejer såg märkliga ut. Och hon ville jag skulle korta ner brevet och bara ta med det väsentligaste. Sen skulle hon skriva något brev till ansvarig eller något på vårdcentralen för hon sa att allt verkade väldigt rörigt och ett fasligt hattande fram o tbx *dööööhhh*Och att jag måste få någon riktig diagnos. Om inte annat så för att F kassan ska fatta att det är på riktigt alltihop. Vilket jag verkar ha fått belägg för äntligen.

Fick även ett nytt brev från Landskrona Obesitas.Fick fylla i nya papper igen-HOPPAS det går igenom nu med tanke på min OP osv. behöver verkligen hjälp med vikten nu!

Fick förresten ett tips att kolla om jag e känslig mot Gluten...Ta blodprov om det. Ska bara hinna och komma ihåg det.

Farmor o farfars nya lägenhet är i princip klar. Smågrejer kvar bara. Har blivit jättemysig! Farmor verkar trivas bra:-) Farfar med när han mår ok.Men han har svårt med andningen.Ska höra om han inte kan få något mer för andningen...

De har sålt den andra lgh.Pappa gnäller på att det var lite för lite pengar för den, men de menar att de inte pallar klydda mer o att det räcker för dem. Och att de inte vill betala en massa dubbla hyror. Så fr.o.m den 15e oktober är lägenheten såld. Har lite smått att tömma i källare osv  bara.De var med på kalaset idag iaf fast de sagt att de inte orkade;-) Duktiga:-) Men man ser ju att farfar blir trött...Dumma dumma olycka...Hade den aldrig hänt hade han inte blivit så här som han blivit. Men vi jobbar på. Har tagit med honom på sjukgymnastik o allt.

Fortsätter arbesträna på cafeet trots ryggen. Vågar inget annat;-)  Regeringen utförsäkrar ju mig annars snart. Hade behövt vara hemma nu fram till op och likadant ett tag efter. Får se hur det blir...lite orolig är man trots allt. Vet inte hur länge jag blir inlagd.Denna op är större än en diskbråcksop. Då kom jag hem efter 3 dagar.Nu ska man hem efter knappt en vecka. Fast experterna rekommenderar tre veckor. Har fått en lista på grejer jag kommer behöva när jag kommer hem. Sittdyna, griptång, kryckor, förhöjd toasits..jisses....Blir ingen höjdare att be maken duscha en o så...Och att vara hjälplös på sjukhuset...Usch....

Tur man har skaffat lite böcker att läsa. Och får väl skaffa korsord och ha med mp3 spelare....Och hoppas någon hälsar på mig;-)

Mer då? 3 månader till jul. Är det klokt?? Och så är hösten här. BULL. Men har ändå varit fint väder nu i ett par dagar. Eller, hyfsat iaf. har beställt en ny jacka men inte haft pengar att hämta ut den än...Men ska;-)

Har säkert mycket mer att skriva men tror jag stoppar här för ikväll...

Älskar min familj och mina vänner. Mina syskon och mina djur!

Ville bara säga det:-) Puss o godnatt Sverige, wherever you are...

(f.ö vann MFF IGEN!! )

Uppdatering

Sitter här fast jag borde göra mig i ordning o gå ut med min hund. Men pallar noll.

Ungarna var inte så pigga o glada som man kunde önskat när de väcktes i morse.Men fick iväg dem iaf. Inte illa det;-) Jag borde också försöka komma i säng tidigare.Men antar att jag har det efter min pappa. Träffade honom kl 2 i natt när jag skulle ut med Ozzy o han gick in med Boss*S*

Tur att inte Stefan läser mina bloggar;-)

Har redan börjat fundera på den där operationen. Så mycket konstigt det blir ett tag. Fick iaf ett positivt sms om en som blivit opererad o det hållt sig i 16 år, men nu var det dags för en ny. Man kan ju hoppas det blir så :-)

Samtidigt är jag lite nojjig för att nån annan ska behöva hjälpa mig. Och hur ska det gå för farmor o farfar när inte jag kan ränna där?

jaja, det FÅR ju gå. Sen KAN det ju vara så att andra får ställa upp och kanske inser vad jag  faktiskt har gjort...

Funderar på om jag ska lägga mig en timme men frågan är om inte jag blir ännu tröttare då. Och som sagt, min vovve måste ju ut. Ska snart ner till Cafeet. Tur Irene jobbar igen.

Grannfrun var så söt att hon skulle sixa en grej jag vill göra innan op iaf. Kul när folk tänker så långt:-)

Väntar på pengar från F kassan men får dem säkert inte i tid nu heller. Känns så iaf då jag inte ser ett spår av dem i min bankbok....De HAR fått alla papper....*suck*

Hatar att fråga Stefan om pengar....Ännu mer efter att ha betalt alla räkningar o sånt....

Nä, nu sitter jag o slumrar till här.Fattar ingenting.Är ju så trött men kan inte sova på kvällarna???

Varför??

Och en solresa vore inte fel. Kan man inte få det via FK eller nåt, som nån form av rehabilitering tro??

UPPDATERING 2

Jaha. har varit på "jobb" idag. Gick väl ok. Inte så mycket folk. Sen kom jag hem, kollade posten. Tog med mig la Familia till Glasögonmagasinet för de båda har klagat lite på att de ser suddigt och Macke har klagat på huvudvärk. Visar sig att BÅDA behöver glasögon!! Macke var visst "värst". Trodde jag inte. Men det förklarar en del av trötthet och huvudvärk. Kommer kännas konstigt att se dem i glasögon, men vi hittade jättesnygga så det blir nog bra ändå. Micky ska ha sina när han läser mest, och förhoppningsvis växer han ifrån det.Men Marcus har fått sitt nu mer o mer och kommer behöva sina glasögon som det verkar nu. Han ska INTE ha dem när han läser, men däremot när han kollar tv, ska läsa på håll osv...Intressant... 

F.ö är det väl konstigt att man kan ha så mycket tvätt som vi har när man aldrig har något att ta på sig??

kommentera gärna så jag vet att ni läst....PoK

Känns det som...

Är trött trött trött...

Men så har jag också svårt som fan för att somna om kvällarna. Somnar alltid sist.

Igår blev min store grabb 14 bast. Är det klokt?? Svar nej. Innebär att jag snart blir 36 ju!! Inte heller klokt. Känner mig inte som det i skallen över huvudtaget. Förutom när jag läser 18 åringarnas bloggar*S*

Kroppen däremot, där är mycket att önska *suck* Dock var nog grabben ganska nöjd, han fick en plattskärm till sin dator i present igår;-)

Här händer grejer hel tiden. Både intressant och inte. Macke ska på konfirmationsläger i kväll. Hoppas han gillar det;-)

Ska ha kompisar i morgonkväll här hemma, sen kalas på söndag..Fullt ös mao. Funderade på om vi skulle fixa barnvakt till lillebror också, men gubben jobbar o vet inte hur det blir i helgen heller...Så det är kanske inte lönt.

Har skrivit om mitt brev som gäller allt mitt onda, kortat ner det och skickat det till patientnämnden. Hon skulle se om hon kunde hjälpa mig på något vis där. Bra va?

Farfar hade en panikångestattack igår kväll. Men Madde hjälpte honom med det;-) Har dock inte pratat med honom idag än.

Vill inte jobba, har ONT!! Men vågar fan inte sjuka mig igen.

Mycket tankar o funderingar har jag hela tiden. Så mycket som jag vill skriva men vet knappt vart jag ska börja. OCh så vill jag ju helst att folk ska orka läsa också. Funderar också på om jag ska stanna kvar här eller om jag ska hitta ännu en ny blogg...

Får se hur länge jag funderar på detta;-)

Kanske skriver mer sen. Verkar nästan lite uppåt idag? Haha, måste vara tröttheten;-)

Allo´allo!

Hoppas ni alla mår bra...

Själv är jag ok idag. Måste vara vädret:-) Varit sol hela dagen faktiskt.

Märks direkt. haft ont i armar o rygg, men annars ok. Var på sjukgym i morse. Stretchade lite o så. Ska börja mer på terapi för att kunna släppa vissa grejer jag retar upp mig på ;-) Får se om det hjälper.

Jag har varit sjukt duktig också. Igår o idag har jag sanerat o röjt mitt kök!! Hela mitt hem se ut som om nån kastat en handgranat. har verkligen inte haft tid eller ork att fixa. Sååå mycket annat alltid. MEN, nu har jag iaf rensat o sorterat o kastat o lagt i små kartonger osv.Och så mycket som jag slängde fick det ju plats med en massa andra grejer som stått framme...

Bara städskåpet kvar nu. Och kanske sopskåpet, men måste ha en sån där hållare till alla kassar som ligger lösa;-)

Idag begravdes min "moster" Tina...

Hade varit en fin tillställning, men en del var inte inbjudna så då gick vi inte...Visste inte om de ville det med tanke på en del familjestrider som uppkommit under sista året. Sad but true!!

Själv har jag som sagt städat. Sen varit hos svärmor o hjälpt henne skriva ett klagobrev till sin hyresvärd på en av grannarna. Hem igen, fixa lite till. Handlade en snabbis på Rusta, lite nya städgrejer. Fixade käk. Hem till farmor o farfar sen. De skrev kontrakt idag men en ungrare:-) Ganska trevlig snubbe-han var impad över att de var vid så god vigör, mina farföräldrar:-) Så from den 15 oktober om allt går planenligt så är deras lägenhet såld. Och den de har nu har blivit så mysig! fan vad vi har varit duktiga som hjälpt dem så! Dragit sladdar o kablar o grejer. Satt upp tavlor o foton osv. Tom mäklaren kommenterade att det var så mysigt, ett riktigt hem ;-)

Jobbade på Cafeet igår. Ska dit i morgon igen. Ska dock med Gubben till sjukgymnastik först, sedan till deras kontor, på HSB, så de får fixat namnbytet och en del grejer med nycklar o att fixa en parkeringsplats.

Har sjukt ont i axlar o rygg nu, men samtidigt känns det bra att ha börjat i någon ända här. Men GUD vad underbart om någon hade velat hjälpa till!! Mannen jobbar skift denna vecka. Kidsen skyller på skola osv.

På tal om skola har det varit en del strul där med för båda två, men mest för Marcus som går i 8an nu. INGEN Respekt över huvudtaget visar en hel del av tonåringarna där.Och tyvärr är det så att det är pojkarna med utländsk härkomst som går på:-(

Förra veckan var det någon som hade dansat på katedern o sen lagt ut det på FB. Jag menar, vad är det?? Och JA; läraren var där inne när det hände!!

Jaja, vad är en bal på slottet. har alltid massor att skriva om men känner snart att min man kommer börja sucka för att jag sitter här uppe...

Ska ni ha tatueringar, kylar, frysar, tvätt o diskmaskiner, eller nya tavlor så hör av er till mig, jag fixar allt....

Typ....

Till er

som orkade läsa min förra blogg...

Förstår ni min grymma besvikelse i natt??

HUR kunde det gå så fel?? Har hört sååå många som skulle rösta "rätt"...Många VAR och röstade....Och ändå...Katastrof!!

Kalla mig gärna ego, det rör mig inte i ryggen.

För vad kommer hända mig till våren när mina dagar är slut och jag kommer vara nyoperrerad i ryggen??? Ska jag behöva börja sälja mig på nätet eller nåt då????Fan vet jag..:*suckar djuuupt

Borde nästan bli politiker...Men tror inte jag orkar ens det idag. orkar dividera på nätet, that´s it just nu. Jag som aldrig har backat för någon eller något, på gott och ont....Backar inte nu heller, käftar fortfarande emot när det behövs men fixar det inte för övrigt. Fan vad jag saknar mig själv. den "Gamla Madde...Men, hon kommer aldrig tillbaka...Gilla läget...

Annars har det varit full fart idag som vanligt...Handlat med svärmor, på Coop och på Öb. Sen hem till Farmor o farfar. Röstat ihop.Sen borrat o fixat o grejat. Börjar bli riktigt fint i deras lägenhet nu. BOrde bli inredare...Har öga för detaljer:-) Märks att de trivs.Men börjar bli mer o mer snurriga o glömska...Dumma dumma olycka farfar var med om, den har förstört honom sååå mycket....

Men farmor har slutat trycka i sig för många tabletter *peppar,peppar* Har bokat sjukgymnastik till gubben o läkartid till tanten. Och sjykgym till mig själv. Och ska börja arbetsträna igen i morgon.Hoppas det går bättre nu.

Att jag inte bloggat på så länge är pga att jag skulle skriva min årliga årskrönika. Skrev ner en massa stödord osv, men fick aldrig tid att skriva ner den. Sen gick tiden.Och det hände mer o mer grejer...Och till slut visste jag itne vart jag skulle börja. Så mycket som jag vill ha sagt av allt jag tänker på... Men det har itne funnits någon skrivlust...Eller tid...Detta året har gått så extremt fort!!

Min äldsta son blir 14 på torsdag! Inte klokt ju!!

Hoppas jag kommer orkar fortsätta blogga. Att jag inte går ner mig igen nu när höstskiten kommer. Har bestämt med vännerna om utgång runt den 2a oktober! Hoppas det blir av! Att jag fixar det. Och att de gör det;-) Gimme hope my friends;-)

Familjen i övrigt...Pappa jobbar, men hjälpte till att hämta farfars nya soffa idag iaf. Catharina hör jag bara av då o då när det e nåt. Syskonen är ett kapitel för sig själv...Ett långt sådant.

Morsan är i Sthlm o kör buss.

Vännerna?

Anna o jag igen.Känns bra. Haft en period när vi inte sett saker lika. Men de sista gångerna vi snackat, öven en timme, så kändes det som förr:-)

Mia....Göteborg o Sthlm o jobb, ej haft tid med mig.

Daniella, nyfunnen kan man väl säga, men fan vad jag diggar henne!

Anneli, grannen...Vi är periodare*S*

Marika--FAN att du bor i Trollhättan då!!

Jenny!! Vi måste ses mer!!

LULU, likaså!!

Putte, min tredje hälft *flinar*

Micke o Jessie, hemskt trevligt hos er igår i Skurup :-) Jonna sa Jag blir JÄTTEGLAD att ni kommer nu!! :-)

Och alla ni andra...Jag behöver er med. Och ni vet var jag finns!! Eller hur??

I love you all to death, but you´re all fucking mad!!

Vov, mjau o godnatt!!

HEJ!

Mitt namn är Madeleine Tiderman Reisinger.

 Jag är snart 36 år, gift sedan 12 år och har 2 söner. En på 14 och en på 9 år.

Tänkte berätta lite om min situation för tillfället. Min story liksom. Kanske det finns en schysst sympatisk Dr som kan och vill hjälpa mig? En Dr som inte varit med från början s.a.s, utan som lyssnar på mig från scratch. Har varit så mycket hattande fram och tillbaka så ingen har reda på någonting längre, och jag själv börjar känna mig som en hypokondriker som ingen tror på längre vilket jag råkar vara helt övertygad om att jag inte är!

Var ska jag nu börja?

Kan väl egentligen börja med att jag fick ont i mina handleder som 14 åring. Men det skulle jag växa ifrån sa de. Hade även ofta migrän. Fick sedan diskbråck redan som 15 åring! Blev opererad för detta när jag nyss fyllt 16. Ovanligt var det iaf. Och de sa då till mig att risken att få det igen är obefintlig.

Bra tyckte jag, så jag gick på sjukgymnastik och efter att jag blev bättre började jag träna en del på gym. Allt blev bra ett tag.

Blev gravid när jag var 21. Fick foglossning och hade allmänt ont av det. Efter förlossningen som var ganska jobbig kunde jag inte gå ordentligt på ca 7 veckor men kämpade på ändå. När grabben var ca 2 år fick jag väldigt ont i ryggen och axlarna och fick mer o mer migrän attacker. Började gå på massage för att mjuka upp muskler osv. Började så smått träna igen. Blev väl lite starkare.

Under dessa år hände en massa andra saker också, väldigt tråkiga. Hade 9 personer som stod mig nära som dog inom loppet av 4 år bl.a Och en massa strul med jobb och ekonomi osv. Men vi kämpade på. Detta gjorde kanske att jag började spänna mig mer o mer i kroppen utan att tänka på det då. Blev gravid igen när jag var 26. Hade värre foglossning och mådde allmänt sämre än under första graviditeten. Men förlossningen gick iaf lättare...

Hade ont ett tag efter men inte lika länge som första gången. Dock var jag mycket tröttare men det sa ju alla att det var normalt med 2 barn. Mannen jobbade mycket då jag hade lägsta föräldrapengen och jag hade ingen avlastning alls.

När min baby var 5 månader fick jag ett rejält ryggskott. Det höll sig i ett par veckor. Jobbigt och ont hade jag! Gick omkring med krokig rygg med babyn under armen så gott det gick. Och en femåring som skulle ha sin del också.

Efter det ryggskottet kom det ytterligare fem st! Med det sista kände jag så väl igen smärtan från mitt första diskbråck, men när jag kom till läkaren sa han att det inte var så farligt, att jag var ju bara liiite bortdomnad, så det var ingen fara!! Då hade jag ingen känsel på baksida av lår, skinka o framdelen av mitt heligaste...Jag blev vansinnig och krävde en röntgen...Den fick jag efter 4 månader...Visade direkt på att det var något fel.

Fick en MR och jodå, hade diskbråck igen. Fick efter ett tag träffa en ortoped men han tyckte inte det behövde opereras då det oftast går bort av sig själv om man tränar och rör på sig mycket. Och eftersom jag redan varit opererad en gång ville de inte ge sig på det igen. Detta är alltså ca 9 år sedan. Och ja, jag började träna igen, så mycket jag hann. Sedan har man ju barn och studier och jobb att ta hänsyn till. Sen ska man ju hjälpa farmor o farfar o mina syskon, o mina vänner och...Ja, tiden springer förbi, men jag är fortfarande avdomnad i vissa delar på vänster sida...

Efter att ha "vilat" och gått upp i vikt så började jag för ca 5 år sedan att ta tag i detta. Började äta bättre, tränade 3-4 ggr i veckan och visst gick jag ner o det märktes att jag blev piggare o fick mer ork och det var kul att prova kläder igen. Hade gått upp en hel del när jag började med P Spruta. Efter ca 1,5 år fick jag mer o mer ont i min vänstra axel..Fick sluta använda vissa träningsmaskiner. Till sist sökte jag hjälp för det men det var bara en liten inflammation som skulle gå bort om jag tog det lugnt och åt Paraflex fick jag veta.

Denna läkare som sa detta till mig talade också om för mig att jag nog var deprimerad, det var därför jag hade ont. Så han skrev ut antidepp till mig! Ojdå, ja, då får jag kanske börja ta dem tänkte jag. Så efter 2 veckors funderande började jag, kanske var det bara inbillning mitt onda?? För så har det hela tiden framställts!

Märkte dock att jag faktiskt blev något jämnare i mitt humör så ok, kanske det fanns något belägg?

Efter knappt ett halvår hade jag ont igen. Gick tillbaka till Vc och fick en ny läkare- igen. Denna gång chefen för Vc. Ville att han skulle ta lite prover på mig. Jag hade så ont i mina händer, fötter och alla leder och axlarna mm...Frågade om det kanske kunde vara Fibromyalgi eftersom jag i princip hade vartenda symptom på det. Men njae sa han,” fibromyalgi är en diagnos vi inte gärna sätter för det är mer en benämning man använder när man inte hittar något annat. Och mår man inte bra i själen mår man inte bra i kroppen”. Ok, så det är FORTFARANDE jag som har ”hitta på” ont?? Ändå visade testerna lite grann på de reumatiska testen, men enligt honom inte tillräckligt för att skicka mig vidare.

Till saken hör också förresten att jag nåt år innan varit hos en privat Dr som tyvärr gått i pension nu, Dr Henningsen minns jag att han hette. Gick till honom innan jag gick till min egen VC. Där fick jag konstaterat att jag hade kronisk sköldkörtelinflammation. Fick Levaxin - Skulle börja med en tablett i tre månader, sedan tillbaks för nya prover. Gjorde så, och fick då veta att jag skulle öka dosen till 2 tabletter.

Men eftersom den läkaren var på andra sidan stan från där jag bodde blev det att jag gick till min "vanliga" VC igen. Och där kunde de inte förstå hur jag kunde fått Levaxin, mina värden var ju bara på gränsen...(till vaddå? )Så jag fick inga fler. Ok, man litar ju på läkarna och tänkte att jag väl blivit frisk då.( Vilket jag inte trodde man kunde bli från något kroniskt. )

Tiden gick men avdomningarna på baksidan fanns kvar, krampar ofta i foten om jag ska prova skor ex. Klackar kan jag knappt gå i längre! Inte heller långa promenader fixar jag.

Till slut gick jag IGEN till en dr för att ryggen och handlederna spökade igen. Och att jag svullnade upp om händer o fötter varje morgon.

Nya prover togs men det enda de kom fram till var att jag skulle byta antidepp sort. Och det gjorde jag. Äter Efexor nu som jag tror är ganska bra, men vill ju helst inte ha några alls. Dock sägs det att de även ska ta bort lite av smärtan.

 Blev för första gången då sjukskriven pga depression. Detta är väl 2 år sedan nu. Fast jag förklarade hur ont jag hade i leder o händer. Svullen som tusan på morgon o kväll. Tar ett bra tag innan jag liksom kan ta mig ur sängen. Plötsligt en dag fick jag bara så jävla ont i min axel så jag nästan skrek. Gick inte att lyfta den, flytta den, röra den! Frusen axel kallades det visst. SJUKT ont i 2 veckor! De ville inte ge kortison för det gör de inte där direkt. Men de märkte ju hur sjukt ont jag hade. Kunde inte köra bil eller något alls då armen inte gick att lyfta! Efter detta har båda mina armar varit så att jag ej klarar att lyfta dem helt rakt upp. Gör jag det får jag ont. Kan inte längre bära fulla matkassar med händerna. Gör jag det får jag ont direkt men blir skitarg på mig själv att jag inte kan fixa en så enkel sak.

Iaf fick jag en ny remiss av den skeptiske Dr Olofsson på "min" Vc, då jag inte gav mig utan visste precis vart jag hade ont. De fick skicka ny remiss till röntgen. 10 månader fick jag vänta på den!!

Under tiden blev jag så klart mer o mer ledsen, varför trodde ingen på mig? Varför sa alla att jag var för ung? Arbetsskygg hette det också, jag som hoppat på vartenda jobb jag bara har blivit erbjuden!! Kontaktade en arbetspsykolog via AF. Pratar med honom än idag faktiskt. Han tyckte det var katastrof hur jag blivit nonchalant behandlad. Kallade in en sjukgymnast de hade där och hon konstaterade efter 15 minuter att visst hade jag ont och rekommenderade en annan sjukgymnast som jag gick till.

 Väl där hos henne frågade hon mig en massa saker och undersökte mig grundligt. Hon sa att vad hon erfor har jag visst fibromyalgi men hon var ju inte läkare så hon kunde inte ställa diagnosen. Hon skickade däremot en remiss till en Dr i Lund som skulle vara expert på området men naturligtvis hade han slutat!! MEN, de i lund skickade frågeformulär till mig och efter att ha svarat på dessa skickade de mina papper till RMS i Simrishamn. Smärtrehab. Var där på samtal under en hel dag.

 Träffade läkare, kurator, arbetsterapeut, sjukgymnast och psykolog. Fick innan jag åkte hem veta att jag borde komma dit i tre veckor på smärtrehab. Men under tiden jag väntade på detta var jag tvungen att se till att bli lite längre sjukskriven. Hade blivit det 50 procent ett tag på rekommendation av AF och min Arbetspsykolog!

Träffade ÄNNU en Dr, Katarina heter hon. Och jag har ALDRIG blivit så illa bemött någonsin!!  Först frågade hon lite nonchalant vad hon kunde hjälpa mig med. Jag sa som det var, HELA historien. Lämnade tom visitkort o grejer så hon kunde kontakta min arbetspsykolog, arbetsförmedlare osv. Hon sa att det gör inte hon. Och om jag vill bli sjukskriven så Max 25 procent, mer behövs inte.

 Men jag sa igen vad de sagt o hur jag mådde! Då sa hon att Ja, jag får väl undersöka dig då…Sätt dig på sängen…Ok sa jag…Sen kände o klämde hon lite. Sa sen, lägg dig ner…ok, efter lite möda gjorde jag det. Hon böjde mina ben lite och sa att äh, du har då inget diskbråck, du behöver bara komma ut i lite arbete, så jag skriver inte mer än max 25 procent och gillar du inte det är det helt ok om du går till en annan vårdcentral!! Snacka om chockad??Min man var med och han var lika chockad! Jag grät hela vägen hem. Berättade för min granne som jag träffade på vägen och hon tyckte vi skulle ner och anmäla henne men jag orkade verkligen inte för jag mådde så dåligt!

 När jag väl kom ner till RMS i Simrishamn i november sjukskrev de mig de 3 veckorna. Det var bra där! Fick lära mig mycket om anatomi och varför jag fått så ont i min kropp. Och visst är det fibro (bla) men ingen vill skriva det på pappret! Det enda som står är kronisk muskelvärk! Skönt var det iaf att få bekräftat att jag HAR ont, det är inte psykosomatiskt. Inte från början iaf, men med all smärta i rygg och leder och alla jäkla tabletter man ätit är det väl klart att det till slut gör en extra känslig. Alla nervsystem har ändrats osv fick jag förklarat för mig. Fick också veta att jag är utbränd. Att jag måste lära mig säga nej. Lära mig varva ner. Sover alldeles för lite. Inte konstigt man är kroniskt trött. Det där man läst att så många andra också gjort.  På Rehab skulle jag också lära mig hantera och acceptera smärtan. Inse att jag inte kommer bli samma person som jag en gång var. Och det är svårt. Kände att de bara skrapade på ytan, att jag nog borde få mer hjälp med detta.

Blev iaf kallad till ortopeden igen långt om länge.

Jag berättade min situation. Denna ortoped såg iaf att något var fel. Han hade fått läsa i min journal att Dr Olofsson såg att det var vissa förändringar i ryggen men att han inte kunde säga huruvida det påverkade mitt övriga mående eller inte.. Så ortopeden (Max Tienne) gjorde alla tänkbara tester och det visar sig att diskbråcket i sig är borta nu men två kotor har blivit förskjutna  och slitna nu då det inte finns ledvätska kvar mellan dem! Jag fick en ny tid, i Trelleborg, dit jag kunde åka för att få göra en blokad i ryggen för att han skulle se exakt var mitt problem låg. Det var inte särskilt kul kan jag säga men OJ vad den hjälpte mig den blokaden! De gjorde det i en op sal då det var i en led de skulle in och rota. Lös med en lampa också för att se var någonstans problemet låg i ryggen. Den långa spruta de körde ner i nerven/disken var ingen rolig upplevelse kan jag tala om, men jag gjorde det. Var lite kortison inblandat i den också! Redan efter 2 dagar kunde jag gå mycket längre! Det var nästan så jag gick och skrattade för mig själv för att allt blev så mycket enklare. Kände ju bara att varför har jag inte fått hjälp tidigare!?? T.o.m min äldsta son kommenterade att jag stod rakare i ryggen numera! Nu när sen solen kom så minskade värken ganska mycket i mina leder, men vätska har jag i kroppen och ofta huvudvärk. Han ska göra en steloperation av mig inom 6 månader är det sagt nu. Det är svårt att få en sådan operation men eftersom han såg hur länge jag haft ont och att jag gjort vad jag kan så blev det beviljat. Jag hade dock varit lite kontroversiell eftersom jag redan tidigare blivit opererad i ryggen.  Han sa att 60-70 procent blir bättre. Resten inte. Men jag är villig att prova för jag orkar inte mer.  Är glad för allt som kan tänkas försvinna då jag är säker på att detta är grunden till mitt övriga onda, även läkare o sjukgymnaster säger så.

Via "min" VC har jag även påbörjat en typ av fortsättningsrehab efter mitt Simrishamn besök.

 Haft en del samtal med min sjukgymnast där, och det enda hon vill är att jag ska träna på avslappning eftersom jag alltid är spänd i kroppen någonstans... ( fast jag skulle vilja testa varmvattenpool, det fick vi testa i Simrishamn och det var kanon)Tror att jag hade behövt en bettskena också då jag spänner mina käkar jättemycket. Men de är ju svindyra. Har även fått låna hem en TENS, och den är ganska skön att ha ett tag då och då.

För ett par månader sedan började jag arbetsträna.

 F-kassan och AF tyckte det var dags, trots att jag inte alls var beredd, varken fysiskt eller psykiskt. Och den Dr jag hade nu vågade ju inte säga emot.

 2 dagar klarade jag sen var min rygg helt f-d up igen!! Fick sååå ont nu fast på höger sida. Tänk dig en klädnypa som fått grepp om dina nervtrådar nere i ländryggen. Den vill bara inte släppa taget. Gör ont när jag går, sitter, står...Har fått lite tabletter som hjälper tillfälligt men min mage tar mycket stryk.

 Mina blodvärden ser tydligen bra ut. Mitt långtids sockervärde vet jag inte. Min sköldkörtel verkar Ok men jag går bara på toaletten o gör nr 2 typ en gång i veckan. De flesta säger att det inte är normalt? Har gått upp ca 20 kg, de sista 12 under sista året knappt.  Pga av tabletterna?

 Pga att jag inte klarar av att träna? Går ut med min vovve varje dag men orkar inga långa rundor.

 Behöver VERKLIGEN hjälp med att gå ner i vikt igen!! Dels för att det påverkar mitt andra onda mycket och även för självkänslan! En Gastric Bypass känns just nu som mitt enda alternativ då jag inte klarar av att göra så mycket själv. Dessutom ville ortopeden att jag skulle gå ner en del till OP då det underlättar arbetet, narkosen och eftervården! Tror även att min nuvarande vikt i kombination med min arbetsträning förvärrat min rygg. Nu kan jag knappt gå efter att ha suttit då hela benet bara somnar för mig. Otäckt!! Så en op med viktnedgång hade hjälpt mycket! Men kan inte vänta i 2 år på den och jag har förstått att det är svårt att få en tid och att få det godkänt, så hur gör jag?? Har inte 100 000 i bakfickan….

Jag behöver hjälp med att få rätt och riktiga diagnoser. Inte fara runt från ställe till ställe. Orkar inte mer.

Vet ni vad de satte mig på att göra som arbetsträning förresten?? STÄD! På Slagthuset. Med min onda kropp!! Efter 2 eller om det var 3 dagar var jag så kass att jag fick sjuka mig i 2 veckor!Pratade med min handläggare på Samhall om det och efter att ha testat lite till på samma plats så blev jag flyttad till ett annat ställe men nu vet de iaf att städ är något jag inte klarar av. Att lyfta saker, att sträcka på armarna går inte heller. Nu arbetstränar jag på ett Cafe´ för äldre. Jättetrevligt och mysigt ställe. De flesta verkar snälla där. Hjälper till med att hälla upp kaffe o bära ut och in brickor osv. MEN, precis som efter jag började med städet så efter 2 veckor blev jag skitdålig i ryggen igen! Och axlar och armar… Blev sjukad igen, men det gillas ju inte av F kassan eller Samhall som vill att jag ska arbeta. Och jag försöker ju! Men kan jag inte så kan jag inte?!

 Morgnarna är värst. Man ska stiga ur sängen, försöka gå på toa, klä på sig, äta. Det är ett helt företag med dessa vanliga sysslor när man har ont! Mitt förr så fina hem har blivit en katastrof. Orkar inte längre springa o plocka o städa. Fick ju lära mig på Rehab att släppa taget om vissa saker. Det gjorde jag. Men inte fan mår jag bättre av att se mitt hem i kaos!!Hade verkligen behövt hjälp just nu, med städ och allt annat.  Om kvällarna är jag den som lägger mig sist. Kommer inte längre till ro. För mycket som snurrar. TÄNK om jag fått rätt hjälp från början..Tänk om så mycket som hade kunnat undvikas… nämnde detta till min läkare så nu har hon satt mig på terapi *S* Får se om det ger något.

Har även fått utskrivet Lyrica??Ska ta bort smärttopparna säger de?  Får se om jag vågar ta dem.

Allt är kaos hos både mig o min skalle o familj för tillfället!

Kan någon ge mig hopp??

Mvh Madeleine T  Reisinger

med att tiden inte räcker till...

Mannen åker till Barcelona i morgon. Undrar om hans resenerver är igång än;-)

Så man blir gräsänka under helgen. Men det gör inte så mycket, börjar bli van*S*

Dessutom är det bra träning då jag nu fått veta att den 2a November ska jag till Simrishamn.

Sen blir det månd-fred där i 3 veckor. Hem över helgen. Hoppas nu det kommer fungerar där med min rehab som de kallar det. Blir mycket snack o utredningar tror jag. Sen blir det väl "grupparbete" där man ska lära sig leva med det onda, vad man kan o inte kan göra osv. Skulle dock behöva bli sjukskriven fram till dess, men efter mitt senaste läkarbesök törs jag fanimej inte....Men jag måste väl hitta någon...

Annars då? Jo, det går sin gilla gång. Har haft massor med kalas nu för min tonåring....Tonåring...

Gud vad man fasade för det för 12 år sedan;-) Och han är på väg in i det besvärliga, inget snack om saken.

Men, vi får försöka ta det för vad det är. Men jag o mannen ser ju inte alltid saker på samma sätt.

Jag kommer ihåg mina tonår.Vet inte om han gör det. Sen  har vi haft helt olika uppväxt  också vilket märks rätt ofta;-)

I alla fall så hade han sina kompisar här på lördag kvällen. Bakade för första gången på mycket länge.Det blev kanelbullar, havreflarn, drömmar, cocosmums...

 Fixade  tårtan som svärmor brukar få baka själva botten till.

Ungarna fick äta hamburgare med pommes till middag.

Sedan tårta efter att vi dragit vitsar för varandra;-) Snurra flaska är obligatoriskt.

Fjantar.De skulle käka en sked med ketchup, eller chilipulver osv*S* Men kul hade de, och det var en stackare som skulle pussa mig*S*Men han överlevde det:-)

Efter allt detta kollade de på film! 2 stycken blev det, tillsammans med chips, popcorn mm. Därefter bäddade vi till allihop så vi hade 5 ungar som skulle sova i vardagsrummet. Men de var ju inte trötta så vi körde sanning eller kånka och herreminskapare...De är inte alls så oskyldiga och söta som man tror *S* Men det var roligt.

Och jag tyckte det var kul att de litade så på mig att de vågade avslöja vissa saker;-) Som jag dock lovat heligt att inte vidarebefodra till föräldrarna *S* (inget farligt men ändå)

De satte sedan igång Ghostbusters också. Så några somnade till den, några såg den färdigt. De somnade väl runt 2 'suck* Och vaknade redan vid 8-9 dagen efter;-) Käkade frukost ihop och de var så rara och duktiga allihop:-)

Bra vänner han har, min pojke.I alla fall än så länge*S*

På söndagen efter att kidsen stuckit hem förberedde vi för "vuxenkalaset". Dit kom ju de som brukar komma utom Anna o Dan o töserna.Men de var hos oss igår då det var då han egentligen fyllde år:-) Och Micke o Jonna:-)

Han fick lagom med presenter. Parfym och duschgrejer o hårgrejer. Sånt man behöver:-) Sen fick han en hel del pengar vilket han önskat. Han ska köpa nya högtalare har han sagt:-)  Fick även en förstärkare och dvd av morfar o mormor C . Bortskämd?? Näää, han blir ju faktiskt 13 sa de;-) Men det var fel sort han fick så det har blivit bytt idag:-) Fast det är faktiskt två stycken som inte skickat något eller hört av sig som jag är lite förvånad över...

Men han verkade nöjd, och tur är väl det;-)

I måndags var jag i Hässleholm. Jag fick en kattunge...Efter att jag varit både ledsen o besviken så gav Stefan med sig. Han försod väl att det inte bara var en fix ide utan att jag verkligen ville ha den...Och jag blev såååå glad:-)

Skrållan heter hon:-) Hur söt som helst. Men väldigt rädd av sig.Tydligen hade hon blivit det i en familj hon varit hos tidigare...Så vi försöker kela o gosa men hon sticker o gömmer sig allt som oftast och hon är inte alls förtjust i Ozzy....Men, vi får ge det ett tag:-) Hon e så liten....Men nu har hon varit gömd hela dagen. Försöker locka fram med mat, och hon smyger ut o äter, men vi missar det de gångerna...Vet inte riktigt hur vi ska göra...

Hundvalpen jag fick hem igen efter att den hamnat hos en allergisk familj har hamnat hos min vän Anna. verkar gå jättebra. och hon har anmält sig till brukshundsklubben....Så det känns ju bra.

Annars?

Haft en del dispyter kan man väl säga med familjen. Pappa o jag har tjafsat rätt mycket sista tiden, på gott och ont. Men det är väl bra att man kan snacka/skälla/rensa luften. Sen har vi olika åsikter om en del grejer. Och du vet, det är svårt att inse att inte alla tänker som honom;-)

Har även haft lite diskussioner med min minsta lillasyster. Hon är som ni vet gravid, ska ha i slutet av November. Men oj vad jag saknar "min" Metti...De där hormonerna..OCh foglossningen..och tröttheten...Vi  kan ju knappt prata med varandra längre. Trots att vi försökt;-) Men det är övergående hoppas jag. Tycker om henne ändå;-)

Min man o jag...Jadu...Det kan nog bli skönt för honom att komma iväg lite. Vi har haft ett prövningarnas år, det ska Gudarna veta...Och det är inte slut än...

Så många ggr som vi tänkt på skilsmässa båda två, utan att egentligen nämna det har det nog aldrig varit förr.

Men känns som fel anledningar att skilja sig. Jag menar...Det handlar om ekonomi. jobb. Mitt onda. Marcus tonår med allt vad det innebär. Mickys humör. Deras slöhet;-/

Besvärliga mammor. Gamla människor man vill hjälpa.

Grannar som man varit bästa vän med i princip dumpar en pga ett avtal som vi nog ännu tycker var ett avtal.

Det är löst, men saker verkar inte bli detsamma igen.

Det handlar om hans jobb, ledningen där. Det handlar om hans hälsporre o hans fysik.

Det handlar om så jäkla mycket annat än kärleken.För även om vi är trötta på varandra ibland, och även om vi glömmer att uppskatta varandra ibland så när det väl gäller slår man sig inte igenom oss...VI får se vart det bär hän. Men ingen ska någonsin kunna säga att vi inte försökte i alla fall.... 

VI har ridit ut stormar förr, men denna verkar vara som en tsunami...;-)

Tänk vad fort 15 år har gått...

Har rensat lillebrors byrå igen. Det är 2 månader sedan sist, lik förbannat blev det en hel stor rusta påse full...

BLir väl samma med Marcus lådor, om jag orkar o hinner i morgon.

Här är grejer precis överallt.Tycker jag rensar o rensar mellan varven, men ändå finns det lika mycket kvar som jag inte kan få ordning på.Är det för att det är likadant i mitt huvud tro?

Nä, ärade vänner o bekanta...

Sängen. Eller..Först se om jag hittar Skrållan...Sen plocka bort nytvättade kläder från sänge. SEN nanna kudden..Om jag kan...För det är lite si o så med det också....

Puss o kram.Får se om jag hinner skriva nåt i helgen:-)

Bye

Så var det en liten kort stunder över att skriva på.

Har huset fullt med pojkar här. Äldsta grabben har film och godiskväll med kompisarna.Sen ska de sova över. I stället för kalas som man ju är för gammal för när man ska bli 13 ;-) Fast vi ska ha vuxen kalas i morgon eftermiddag....I alla fall är pågarna hur goa som helst här:-)

Blir väl några stycken som kommer;-) Och jag har bakat idag!! Bullar, havreflarn, drömmar och kokosmums:-)

Det var lääängesedan jag bakade så mycket kan jag tala om:-) Kul när man mår så pass:-)

Kanske blir negerbollar i morgon också om andan faller på. Röjde undan lite också. Men oj vad tvätt jag har...

Jag får förresten min lilla katt i födelsedagspresent:-) Ska hämta henne på måndag!! Så lite älskar han väl mig ännu...

Var på begravning i går. Det gick ändå ganska bra. Resan gick bra- förutom att jag spillde kaffe på mina vita byxor...Men fick bort det mesta som tur var. Sen var det fint i kyrkan.Inte så mycket blommor, men ganska mycket folk faktiskt. De flesta hade satt in pengar till cancerfonden. Klart man var ledsen, vissa mer än andra, men prästen var kanon och musiken de valt var bra:-)

Efteråt bjöds det på sallad och tårta o så. Pratade lite med folket där, men inte med alla.Dock fick jag väl lite kontakt med vissa i Lenas familj o det är ju skoj. Hennes son Andreas hade jag inte träffat på så där 12 år så det var också kul...Inte så liten längre;-)

Sen när jag kom hem blev det lite käk, sen stack vi faktiskt ut allihop för att handla lite till nu i helgen., Idag har det som sagt bakats o städats o haft fullt upp med ungarna som är inne på sin andra film nu:-) Först såg de cool runnings, en gammal goding.Och som de skrattade:-) nu ser de Year one, med Jack Black.Hör lite fnitter nu med.Får se hur många de orkar;-) Hoppas inte de äter chips/godis/popcorn till de spyr bara*S*

Är lite mindre deppig för tillfället. Men det är säkert övergående *S* Hoppas dock inte det. Vi får se;

Veckan som kommer...hmm, hämta katt. jobba, tvätta, litet kalas till på onsdag för de som inte kan komma i morgon.Sen måste jag tvätta innan Stefan åker till Barcelona den 25e...Den lille grisen;.-)

Men jag ska ha kul på lördagen då en väninna ska komma hit o hjälpa mig med en grej jag velat testa länge.

Säger inte vad det är, men det visar sig, vänta ni bara;-)

Sen blir det till att förbereda för THE PARTY. Många som svarat ja:-)

Över 30 pers redan och då har faktiskt inte alla svarat än;-)

Önskar bara jg fick sova lite mer. Har så svårt att komma till ro på nätterna...Och så hoppas jag inte allt bakande o röjande strafar mig i morgon...

Puss o kram på er...

har gått förbi. Fort går det.

Jag har hämtat ut våra Carola biljetter idag i alla fall. Jag, Miss J och Mariette ska se henne på konserthuset den 21 november. julkonserten:-) Var några år sedan hon var här sist så det ska bli kul. Så det är ju något positivt.

Annars är det mest negativt nu känns det som. Kanske är det hösten.

Kanske är det något annat fel som är trasigt som min mamma brukar säga...

Lilla gravida syrran är inte alls rolig nu förtiden. Hur mycket jag än tycker om henne så är hon inte rolig nu när hon är hormonstinn.Man kan ju för tusan inte säga eller göra något utan att det blir fel känns det som. Men, hoppas det är övergående. Min bror är väl ok efter att han var sur på mig förra veckan. Klippte både honom, farsan o min kusin idag på firman. Det har iaf inte varit vidare roligt där på firman idag, men man gör ju vad man måste. Får se om jag kommer dit i morgon.

Ska på möte på skolan på fm, sen ska jag hem till farmor o farfar en sväng. Sen får vi se vad som händer.

Stefan jobbar ju skift. Är hemma från kursen igen. Men jag är inte glad för det. För vi är väldigt oense om huruvida vi ska ha en katt eller inte.Jag har hittat en jag bara vill ha, så ända in i märgen...Men inte han...Det kostar (inte katten, den får jag för en krona) men ni vet sand o mat o så. Och så tror han den ska riva sönder möblerna..Det gjorde aldrig Pysen? och Taison gjorde det nån gång men då fick han på fan för det och gjorde det inte igen.Så jag fattar inte vad problemet är?? Jag vill så gärna. Är mer sugen på det än jag trodde. Trots att vi har vår älskade vovve. Jaja, vi får väl se... Första gången jag haft så svårt att övertala...Det är det enda jag önskar mig fanimig...

Deppig känner jag mig allmänt också. Kom för 2 dagar sedan bara pang bom. Sjukt. Jag ser dock fram emot min fest för jag vet att flera verkligen ser fram emot den och redan har fixat grejer till den:-) Kanske jag fär en kick jag behöver:-)

Finns det någon mer 35 åring där ute som är i någon form av livskris?

Har hört en och annan faktiskt. Men det artar sig på olika sätt.

Men de, liksom jag, ifrågasätter just nu livet. Vad hände? Vad var rätt och fel?

Var tog vissa vänner vägen?

Trivs jag i mitt förhållande? Vad ska jag göra av mig själv?

Halva livet har gått och jag har fortfarande ingen karriär direkt att skryta om.

Och vet inte hur jag ska få det heller. Känns som om allt hänger på den där rehabiliteringen. Men jag är rädd för att det blir skit av den med.  Vet inte vad jag ska förvänta mig liksom.

Behöver också få tag i en bra läkare efter den maran jag fick sist på Vårdcentralen. Henne vill jag ge en fet smäll och anmäla någonstans. Men jag behöver bli sjukskriven till och med då jag varit där nere på rehaben.Sen får vi se vad  som händer. Det bästa och skönaste hade varit att få allt på papper så jag kan bevisa för folk som misstror mig att jag ÄR INTE arbetsskygg!!! Ge mig ett arbete och jag arbetar.Har ALDRIG misskött ett jobb men haft max oflyt med en del andra grejer. Dock har jag faktiskt goda referenser hos alla vilket inte alla tror eller vet om....

Jag ifrågasätter det mesta just nu.

Varför blev jag inte artist? Eller stylist? Fast det vet jag nog egentligen svaren på.

Varför fick jag aldrig ta studenten? Vet jag också svaret på, men känns så orättvist då jag faktiskt bad om hjälp men inte fick den...

Varför har jag sådant kontrollbehov som vissa påstår? Varför orkar jag inte ha så fint i mitt hem som jag har haft en gång?? Och som jag vill ha igen.

För mitt hem ÄR fint...När det är städat och rensat men jag kan och orkar inte...Varför har jag sådant självbekräftelsebehov?? Det har jag, med hjälp av en del andra kommit fram till delvis varför...Men ligger det mer bakom??

Varför går det inte toppen för min blivande tonåring i skolan? Varför kan inte han och hans pappa alltid vara snälla mot varandra? Varför är jag ensam kvinna men ändå den starkaste i familjen och då menar jag inte fysiskt? Men nu börjar tom den biten ge sig....Jag är glad att jag har humorn kvar, ett tag till iaf, för den kommer man långt med.

Och i sommar, för första gången , kände jag mig utanför i min syskonskara. Och det var jäkligt jobbigt då jag ALLTID försvarat eller haft mina syskon så nära jag bara kunnat.

Och varför kan vi aldrig få ordning på saker och ting?? Enligt mitt medium jag var hos i somras ska ekonomin sakta bli bättre. I december ska vi visst ha en del pengar att röra oss med.Och det fina jag alltid önskat ska slå in.Men jag tror dåligt på det. Hon sa att min man älskar mig, det ska jag aldrig tvivla på.Men det gör jag, för det är mest mörker nu. Jag har funderat flera ggr på om vi bara är ihop för barnen eller ekonomin....Och till viss del är det nog så. Men  jag vet att det finns känslor också, bara det att de blir undanskuffade pga allt annat.

En vecka semester han o jag utan barn...Undrar hur det hade gått??Men det lär vi inte få veta.....

Sova borde jag göra. Men kan inte. Också ett problem.

Och nu sitter jag banne mig och blir hungrig också, mitt i natten...*suck*

Jag vill ha ett jobb. jag vill ha pengar. Men var? vad? när ? hur?

Skulle startat en sida på internet med något, men vet inte hur man gör det heller;-)

Nä, får väl sluta för nu. Ska ut med vovven innan sängen kallar.

Har mer tankar o funderingar men detta är en liten början i alla fall.

Och snart kommer kanske mer om vad som faktiskt hänt sedan jag slutade blogga på Lunar *S*

Good night Sweden, wherever you are...